Om att ha tålamod..

Alltså jag är ju inte född med jordens mest uttalade tålamod. Och ibland blir det bara för mycket. När jag är så galet trött. När vi stigit upp 05:30 2 dagar i rad. När jag bara vill sova, eller åtminstone vill gå på toa.

När S sprudlar av energi och leklust, då jag bara känner mig som världens sämsta och tröttaste mamma. När jag försöker natta, gång på gång, det går inte. Då jag ger upp, låter henne krypa upp i min famn och titta på Totte för tusende gången.

Då jag säger att nej, mamma är inte arg på dig mitt hjärta, men vi behöver sova nu om vi ska orka leka i morgon. När jag får den klokaste blåa blicken som existerar, och den lilla som säger: mamma sova, S titta Totte.

Då brister jag. Av dåligt samvete. Av kärlek. Av sorg att vi inte lyckades. Av alla känslor som bara flödar i mitt hjärta.

Men det får vara så just nu. Jag är trött.

Och så går jag in och tittar på henne, den vackraste av allt jordiskt och tänker att : I morgon ska jag inte skälla på dej eller bli arg.
Men tänker att, joo mammor får visst bli sura, trötta ,utmattade och arga. Det betyder inte att vi inte avgudar våra barn.

Det betyder att vi bara är mänskliga.

Kram

A