Strövtåg i hembygden

Idag gick jag en riktig långpromenad där jag själv växte upp som barn. Åh, herregud vilka minnen som kom över mig. De liksom helt övermannade mig, helt utan förvarning. Så där gick jag med tårarna sprutandes, och bara förflyttades tillbaka i tiden en si sådär 35 år tiden. Platser man lekt på, hus där folk har bott. Tennisbanan med sitt fortfarande trasiga, hängande nät, de stora gräsmattorna där vi sprang, spelade brännboll på. Alla häckar som ramade in trädgårdarna. Dom vi flög över, tävlandes om vem som kom högst och längst. Jag älskar det där stället. Det är så nära en lycklig barndom man kan komma. Hoppas att lilla S kommer att känna samma glädje under sin uppväxt! Jag har ju inte tagit mod till mig att skicka iväg det där mejlet än. För det är ju så att när håller på och googlar runt på alla dessa sidor att man blir ÖVERMÄTT på information. Och så var det en liten liten mening där det stod: Kvinnor över 40 år har en nästan OBEFINTLIG chans att bli gravid genom insemination. Man tackar för den. Så jag loggade ut och blev sur. Uppgiven. Men jag ska! Är det någon som har tips på vilken/vilka kliniker som är bra? Nu pratar vi insemination/IVF för ensamstående alltså. Kram på er och ha en finfin söndag. A